Prästgården ska bli röd
22 juni 2009 kl. 21:02
Husets historia
För ett par veckor sedan var Terese uppe och kikade i kyrkans arkiv. Eftersom vi bor i en prästgård, finns det ganska väl dokumenterat vad som har gjorts vid huset.
Träfasaden är inte den ursprungliga. Det syns på så sätt att fönstren är "insjunkna" i förhållande till fasaden. Huset har nämligen tilläggsisolerats och fått ny fasad.
I arkivet hittade Terese information om att huset från början var rött. Falurödfärgat alltså. Då blev ju jag lycklig! Falu rödfärg är min favorit. Känns som en jordnära och naturlig färg, dessutom lättmålad.
Vi har haft tankar på att i sommar tvätta fasaden (högtryckstvätt) och att någon annan sommar måla huset med linoljefärg. Nuvarande panelen har ett yttre skikt av plastfärg men innan för ett flertal lager av färg, varav den innersta verkar vara linoljefärg, i lite ljusare gul än vad husets nuvarande färg är.
Plastfärgen har genom åren påverkat fasaden mycket negativt. Eftersom färgen är tät, torkar inte fukt som kryper in i trät, upp. Utan stannar kvar och orsakar med tiden rötskador (se foto 3).
Nu mår fasaden ändå förhållandevis bra och det troligen tack vara det innersta lagret av linoljefärg.
Men som sagt. Huset har varit rött. Och innanför träpanelen och ett tunt lager av tilläggsisolering, sitter den rödfärgade träpanelen kvar. Kul!
Det innebär att vi "bara" behöver plocka bort yttre träpanelen, isoleringen, och sedan lägga ny läkt. Ja, vi behöver också fixa nytt foder till fönstren. Men det är bra! För nuvarande fönsterfoder gör inte huset rättvisa.
Ska vi tilläggsisolera igen och lägga på ny panel?
Ja det kan man fundera på. Men nuvarande tilläggsisolering är väldigt tunn. Och ska vi tilläggsisolera om igen, vill man nog lägga på mer för att det ska vara lönt. Och husets proportioner förstörs. Våra tankar just nu är att låta bli det och satsa på att ha riktigt bra isolerat uppåt, i snedtaket på andra våningen och i vindstaket. Det är ju uppåt den mesta energin försvinner.
// Jonas
Ett tidningsurklipp
15 april 2009 kl. 17:28
Husets historia
Text från ett tidningsurklipp vi fått låna av en vänlig dam i byn, tack Doris! Spännande att få veta lite mer om husets historia.
Tyvärr vet vi inte tidning och datum på artikeln.
"1920 var ett byggandets år:
Kviinge fick kommunalhus, lärarbostad och prästgård
1920 var ett byggandets år i Kviinge. Under året påbörjades inte mindre än tre byggnader, prästgården, lärarbostaden och ett nytt kommunalhus. Kyrkoherde Hasslow skriver i sin församlingsbok att "byggnaderna upphördes på en tid då priset på materialer såväl som arbetskostnader stodo som allra högst".
Kyrkoherde Hasslow skriver: "Den nya prästgården, som beslutades å syn den 3 november 1917 och skulle ha byggts färdig påföljande år, varmed dock genom Kungl. Maj:ts medgivande lämnats uppskov i två år, började byggas år 1920. Boningshusets södra fasad förlades 4,5 meter norr om det gamla.
Det första spadtaget togs den 4 mars av Nils Ringström och Nils Persson, vilka utförde grundläggningsarbetet. Vid grundgrävningen till det nya bostadshuset påträffades rester av tegelgolv, som tillhört det boningshus, vilket legat här intill 1730-talet. Under tegelgolven fanns ett lager av halm, förkolnat genom det av trycket uppkomna värmet, även så funno rester av halvbränd ved.
Kristid
Efter ritning av stadsarkitekt P L Håkansson i Kristianstad i gammaldags stil uppfördes huset av byggmästare L Larssson i Knislinge. På grund av svårigheter att under rådande kristid erhålla en del material tog byggandet längre tid än beräknat var och först i början av maj 1921 kunde inflyttning ske. Från det gamla huset överlyttades de i salen befintliga målningarna vilka placerades i det sydvästra hörnrummet i det nybyggda huset, dels en gammal kakelugn, som för sitt antikvitetsvärde behölls.
Samtidigt med prästgården, byggdes ett bostadshus åt lärarpersonalen i Kviinge folkskola och den förut i skolhuset befintliga lärarebostaden omändrades till en lärosal åt folkskolans nedre klasser. Den sedan flera år brännande frågan omlokal åt mellanskolan blev på det sättet löst. Arbetet utfördes av byggmästaren Sven Håkansson i Hjärsås efter ritning av byggmästaren L Larssson.
Därjämte byggdes även år 1920 det nya kommunalhuset, som skulle komma att lämna en utmärkt lokal för det kulturella arbetet i församlingen. Arbetet utfördes av nämnde Sven Håkansson efter en av direktör Sven Svensson i Kviinge uppgjord ritning.
Timmer
Timmer till såväl lärarbostaden som kommunalhuset erhölls till stor del av vad som blev över från prästgårdsbygget, och Kviinge församling tillbytte sig det av pastoratet på det sättet, att lantbrukarna i Kviinge socken utan ersättning körde allt timret först från skogen till sågen och sedan till de olika byggnadsplatserna.
Enär alla övriga materialer till samtliga byggnader anskaffades av utsedda kommittéer hade dessa därmed ett drygt arbete som mest påvilade direktör Sven Svensson, friherre Arvid de Geer och församlingens kyrkoherde och byggnaderna uppfördes på en tid då priserna på materialer såväl som arbetskostnader stodo som allra högst (till kommunalhuset hade genom frivilliga gåvor och bassarer insamlats omkring 7 000 kr varmed något mer än en fjärdedel av byggnadskostnaderna täcktes).
Den 4 december höll kommunalhuset invigningsfest. Efter ett musiknummer inleddes festen med ett tal av kommunalnämndens ordförande friherre Arvid de Geer, som började med jämförelse mellan livet i Sverige under stenåldern och nuvarande tid och därvid uttalade en undran hur en stenåldersmänniska skulle känna sig när han sågo det förhållande som äro nu. Kanske skulle en sådan med tanke på våra politiska strider säga "i striden rätt dra nu också". I övrigt förekom sång, uppläsning av poem samt flera tablåer och musiknummer.
"
Fynd under snedtak
6 april 2009 kl. 21:34
Husets historia
Innanför snedtaket till blivande tvättstugan finns ett utrymme åtkomligt via luckor utanför, i hallen vid pigtrappans övre del, vid en av framsidans små fönsterkupor. De ursprungliga luckorna, en åt varje håll under snedtaket, har dolts med en liten tillbyggd vägg med en hylla fram till fönstret. Utrymmet har troligen inte använts på väldigt länge...
Där inne hittade vi en del intressant...
En kamin, modell mindre. Oerhört fascinerande. Av märket Serva, nummer 2. Och PSG står det också. Får forska vidare om det där. Vägghängd verkar den vara och väldigt liten som sagt. Går knappt i ett vanligt vedträ, men med lite fart i den kan man nog slänga i några små vedklabbar i alla fall som kan brinna en liten stund i alla fall. Vi har pratat om att försöka ha en kamin i nya badrummet, kanske är det den här som ska hängas där?
Dessutom, en kamin till! Modell plåtaktig. Håller nog inte värmen länge men blir å andra sidan skållhet direkt.
Man kan fråga sig var kaminerna ursprungligen suttit. Två av sovrummen saknar ju kakelugn, men där har funnits. Kanske har någon av dem suttit i nuvarande badrummet, men vi hittade inga tydliga tecken på att det funnits kopplingar därifrån bort till skortstenen. Båda kaminerna hade en del kol och aska i sig i alla fall, så troligen har de använts i huset i alla fall.
En hög med knoppbrädor låg där också.
Finns det fler fynd att göra i övriga snedtak som inte utforskats än? Man kan hoppas.
// Jonas
(Foto: Jonas)
Nu har vi nycklarna
19 mars 2009 kl. 16:02
Husets historia
I förmiddags fick vi ta bilen upp till Knislinge för slutuppgörelse på banken. Allt gick bra och nycklarna överlämnades. (Igår kväll firade sista dagen som skuldfria.)
Därefter en tur till vårt nya hem ihop med mäklare och säljare för att kika på några sista detaljer.
Nu räknar vi med att förlägga våra helger i det nya huset, så att vi kommer någon vart. Tanken är att renovera kök/badrum/tvättstuga direkt från början, men mer om det kommer.
//Jonas
(Foto: Göran Axelsson, Länsmäklaren)